roblin

Solen lyser i ögonen, jag kisar och jag blundar... kylan nyper i kinderna det är friskt. Huvudet är tomt alldeles tomt. Jag kan fortfarande se den vita snön gnistra mot mig även om ögonen är slutna.
Måste man tänka jämt, tänker jag... det är otroligt skönt när det är helt tomt, inga tankar inga måsten o ingen planering bara här och nu... Tänk att ta varje minut presic som den kommer inte planera något, inte ha några måsten, skulle det fungera??? Solen försvinner mer och mer nu skymmer de höga trädtopparna ljuset och jag öppnar ögonen igen. Bestämmer mig för att försöka ta varje minut lite mer som den kommer men lämna plats för lite planering också...
De är sååå härligt att vara ute och promenera, tyst och tomt ;)



Carpe Diem