roblin

Ibland går vissa saker alldeles för snabbt... även om man är medveten om hur de ska sluta så stannar livet upp en sekund när man får ett besked som är väntat men ändå så oväntat!!!

Är vissa saker bara meningen, är livets bana förutbestämd, våra val i livet är dem redan bestämda innan vi gjort dem. Alla varför är de redan bestämt att dem får vi aldrig svar på, framtiden, hälsan, kärleken, karriären är det redan bestämt o skrivet i stjärnorna??? Kan vi påverka våra val och våran bana eller hade det ändå slutat som det gör ibland... o hur hade livet sett ut om vi gjort på ett annat sätt i våra val, och hur hade det varit om vi fötts i ett annat land på en annan plats... hade jag varit jag då???

När någon går bort eller blir sjuk blir iallafall jag väldigt påmind om min egen existens o får en tankeställare varje gång, som tyvärr försvinner ut i intet efter ett tag... varför???
Men jag blir påmind om livet, hur bra vi har det och vilken tur att jag gjort mina val som jag har, dem är gjorda och det finns ingen anledning att ngra något bara se framåt... annars hade jag aldrig haft mina underbara två barn, alla mina vänner som betyder så mycket och självklart min familj. Vi har ett hus på landet, närheten till naturen. Vi har två barn som är alldeles perfekta och har massor av människor omkring dem som älskar dem, vi har jobb båda två, vi har bil och mat på bordet varje dag...  vi är friska (förutom en förkylning som kommer smygande på hela familjen ;)..) vi har ett rikitgt bra liv tillsammans som vi inte får glömma bort, de är något att vårda varje dag, vi planerar en framtid!!! Hur framtiden ser ut vet ingen, vi får fortsätta göra våra val som känns bra i hjärtat... Som Margatea ofta skrev ta vara på dagen idag för den är din. Lev och njut och ta vara på varann.

Idag släcktes livet för en människa i vår närhet, vi har inte känt varandra så länge, men det känns ändå i hjärtat. Hon var en väldigt snäll kvinna som var så otroligt mån om barnen. Jag vet att hon läste min blogg för att kunna följa vårt liv och barnen när hon inte längre kunde komma hit, hon var en del till att jag fortsatt att blogga, alltid roligt om man vet att det glädjer någon.

                    Vila i frid Margareta!!!
     
Carpe Diem